Socialdemokraterna samlas denna vecka till kongress i Göteborg. Jag ägnar i stort sett hela dygnen åt att leda kongressförhandlingarna (som en av 6 valda ordförande) så jag deltar inte i debatten. Men om jag kunnat göra det hade jag gärna gått upp och yrkat bifall till dagens beslut om ”ordning och reda i välfärden” (istället fördelade jag ordet…)
Här kan du läsa om kongressens beslut och annat. Här kan du följa ombuden från Örebro län på kongressen.
Många hade laddat i många dagar för en uppslitande strid i frågan om ”vinst i välfärden”. Media gjorde sig till en del av påtryckningarna från ”vinstförbuds-falangen” och hade förberett löpsedlarna (antingen om att ”Löfven överkörd av kongressen” eller ”Löfven körde över kongressen”). Istället blev det som det så ofta blir när Socialdemokratin måste samla sig och visa ledarskap: vi enas om förslag som fungerar för de flesta. Löpsedlarna fick vila. Kongressbehandlingen blev en uppvisning av enighet i talarstolen och i omröstningen: inte en enda rösträkning, knappt ens olika förslag. I stort sett alla accepterade kompromissförslaget.
Att Moderater, Folkpartister och andra högerpolitiker nu rasar är förväntat. Mer märkligt är att lobbyorganisationer för de privata vårdföretagen också reagerar så starkt. Vad trodde de? Att kongressen skulle säga att Socialdemokraterna vill ha större vinster i välfärdssektorn, fler anonyma ägare i skatteparadis eller mer spekulation i skola, vård och omsorg? I så fall hade de inte gjort klart sin analys. Beslutet var nämligen klokt och inom de väntade ramarna: Socialdemokraterna sätter fokus på kvalitet, att skattepengarna ska användas och att valfriheten och mångfalden ska bestå. Ungefär som jag länge förespråkat, till exempel här.
Så här lyder de avgörande delarna av dagens ställningstaganden (hela dokumentet finns här):
”Idag finns exempel på att privata företag inom välfärden tummar på kvaliteten för att kunna göra stora vinster, till exempel genom en lägre personaltäthet i friskolor och på privata äldreboenden. Det är oacceptabelt. Gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till aktieägares vinstuttag. Vinstintresset ska inte vara styrande i välfärden.
För att motverka att vinstintresset sätts före kvaliteten och för att upprätthålla välfärdssektorns framtida legitimitet krävs att möjligheterna för riskkapitalister och andra aktörer att plocka ut privata vinster, och göra andra former av värdeöverföringar från välfärdssektorn, avsevärt begränsas. Den främsta kvalitetsfaktorn är personalen och dess kompetens. Därför ska det ställas krav på bemanning, personalkostnader eller andra kvalitetsrelaterade kostnader i välfärden, så att de inte kan vara väsentligt lägre i privata verksamheter än i motsvarande kommunal och landstingskommunal verksamhet. Sammantagna ska våra förslag om nationella kvalitetslagar för ordning och reda i välfärden förbättra kvaliteten och avsevärt begränsa vinsterna, samtidigt som mångfald och valfrihet garanteras.”
Som sagt: vad trodde de beslutet skulle bli? Trodde de på något i stil med: ”Gemensamma resurser för välfärd måste inte nödvändigtvis gå till välfärd – de kan också gå till aktieägares vinstuttag. Vinstintresset får gärna vara styrande i välfärden”?
Det finns socialdemokrater (och andra) som anser att detta beslut banar väg för förbud mot privata aktörer i välfärden. Det är sant i de kommuner och landsting där medborgarna vill ha en sådan inriktning, men det är inte den socialdemokratiska politiken. Vi fokuserar på kvalitet, att skattepengarna används rätt och att medborgarna kan välja mellan olika utförare – att mångfald och valfrihet värnas.
Nu är både vänsterpartister och moderater arga. Gott så. Socialdemokratins politik på området är tydlig, fokuserar på rätt saker (innehåll inte ägande) och har gissningsvis stöd av cirka 60-90 procent av svenskarna. Så fortsätt gärna skälla från vänster och höger…